onsdag 25 maj 2011

Farväl min vän!

 
Det har nu gått fem jobbiga dagar sedan vår fina, fina Simba stilla somnade in med sitt tunga huvud i mitt knä. Tårarna vill aldrig ta slut och det gör så fruktansvärt ont och känns overkligt på samma gång och jag precis som lilla T frågar "När kommer min Simba tillbaka"... Men nu har hon i alla fall inte ont längre och har fått en ny och viktig uppgift som skyddsängel till mina älskade barn. De har fått den finaste skyddsängel man kan tänka sig, en med ett hjärta av guld och som jag litar på till 110%! Men det är så fruktansvärt, fruktansvärt tomt här hemma och jag saknar hennes blöta nos, hennes mjuka päls och hennes sällskap mer än jag orkar med, jag tycker mig se henne ligga och sola i trädgården, jag hör hennes snarkningar, ljuden av hennes tassar och hennes slafsande i vattenskålen och varje gång det knackar på dörren så hör jag henne skälla.....

Simba i sin ungdoms dagar

21 kommentarer:

  1. Fy, vad jobbigt det är att skiljas åt. Jag vet precis för har också varit med om det när våran Newfoundlandshund blev sjuk och man var tvungen att ta det hemska beslutet.
    Fina bilder du har som minne!

    //Johanna

    SvaraRadera
  2. Fy tusan. Jag förstår vad du går igenom. Det är grymma beslut att behöva fatta.

    Kram.

    Annak

    SvaraRadera
  3. Åh era stackare. Lider så med er. Gråter tom en skvätt när jag läser. Det där är de tyngsta besluten. Jag har också tagit det och vet hur jag mådde efteråt.

    Men tänk på stunderna på andra sidan! När ni ses igen. Då är hon frisk och pigg och kan guida dig runt till smultronställena i Nangiala.

    SvaraRadera
  4. Det är dom värsta dagarna som finns... Att behöva skiljas från sin trofasta vän...

    Men tänk vad lycklig Simba måste varit i livet, omgiven av en familj som höll av henne sååå mycket! <3

    Styrkekram Carin

    SvaraRadera
  5. Inte kul att behöva gå igenom sånt.
    Kommer ihåg att det tog ett tag innan man släppt att man inte behövde gå ut med hunden. Likadant med katten. Man öppna dörren på kvällen för att släppa in den men det var ingen där.
    Du får tänka på vad bra Simba har det nu och att han vakar över er.

    Kram Kia / Melixa Design

    SvaraRadera
  6. Skickar en stor tröstkram.
    När det känns som värst glöm då inte bort att hon alltid kommer att finnas trofast kvar i era hjärtan och det kan ingen ta ifrån er!

    SvaraRadera
  7. Så fint skrivet, jag kan inte hålla tillbaka tårarna :(

    SvaraRadera
  8. Vilka vackra bilder!

    Jag lider med dig, det är ett halvår sedan vi tog bort vår hund nu och det kanske är en klen tröst men det blir bättre.

    Jag hör fortfarande suckarna och klick-klickandet från klorna på trägolvet, men det gör inte lika ont längre...

    En stor kram till dig och hela familjen!

    SvaraRadera
  9. Usch fy började gråta...delvis för vi har en som går på sitt 14 år och vi bara väntar på att hon inte ska orka mer! Så lider med er!

    SvaraRadera
  10. Åh fy va jobbig. Jag sitter här och gråter med. Det blir bättre även om det är en klen tröst nu =) kram kram

    SvaraRadera
  11. :( Fy! Det finns inge värre än att behöva säga farväl till sin bästa vän!

    Min fina Elsa håller säkert ett extra öga på henne i hundhimlen ;)

    SvaraRadera
  12. Livet är extra svårt ibland. Vissa beslut svårare än andra.

    Detta beslut var en klar kärleksförklaring.

    Sköt om dig

    SvaraRadera
  13. Skickar en tänker på er hälsning från Skåne ikväll! Jätte tufft beslut men rätt av er att sätta er fina hunds bästa i första rummet.
    Nu strövar hon på hundarnas gröna äng, alltid en liten tröst kanske.
    Kram Anna

    SvaraRadera
  14. Mitt varma deltagande, tyvärr är detta baksidan av kärleken till hunden. Att ge sin älskade vän ett värdigt slut, ett avsked som gör så oändligt ont att orden saknas, det finns bara miljoners tårar... Förstår exakt vad ni genomlider. Det finns dock till slut en glädje större än sorgen, glädjen att minnas en älskad trofast vän Kram

    SvaraRadera
  15. Åhhh. En massa kramar till er!!

    SvaraRadera
  16. Läser dig alltid, men är dålig på att kommentera...nu trillar tårarna, så vackert och kärleksfullt du skrev. Minnen från ett liv med älskade hundar väller fram, trofastheten, den villkorslösa kärleken och sorgen att till sist säga farväl. Sitta där ensam kvar med något som nyss såg en djupt i ögonen, levande och varm...

    Jag har flera gånger valt att göra som du gjorde, följa med till slutet, tätt, tätt intill som tack för all villkorslös kärlek. Att se ljuset slockna och vara oåterkalleligt borta är en sorg som inte går att beskriva och tårarna har inga gränser, det är en sida av livet som inte går att förstå och än mindre uthärda...

    Jag sänder dig mina varmaste tankar samt min älskade mammas ord från hennes sista tid i livet. Hon dog också i min famn men gav mig styrka med följande: “När vi dör blir det som innan man föddes. Man vilar en stund i den friden, sen möts man igen – själar som älskar varandra så följs alltid åt!”

    Kram från Pernilla

    ps. En länk till den vackraste sången av dem alla, Live Forever med Magnus Carlsson (akustisk stråkversion)

    http://www.youtube.com/watch?v=bHToffFb_2U&feature=player_embedded

    I will live forever
    If you always keep me in your mind
    And it doesn’t matter
    How far I am
    If I ever leave you
    I am gonna be there by your side
    If you ever need me
    Well here I am
    I’m gonna live forever
    Don’t you ever forget
    That all the stars in heaven
    Will shine for me
    I’m gonna live forever
    No never forget
    That no one’s lost in heaven’s
    Eternity

    Hold the fire burning
    Life was never meant to be the end
    There’s no way I’m turning
    By accident
    I don’t need to prove it
    I’m just ready for another stair
    Though my heart is moving
    My soul is here

    I’m gonna live forever
    Don’t you ever forget
    That all the stars in heaven
    Will shine for me
    I’m gonna live forever
    No never forget
    That no one’s lost in heaven’s
    Eternity

    In everyone
    Goes on and on

    I’m gonna live forever
    Don’t you ever forget
    That all the stars in heaven
    Will shine for me
    I’m gonna live forever
    No never forget
    That no one’s lost in heaven’s
    Eternity
    I’m gonna live forever
    No never forget
    That no one’s lost in heaven’s Eternity

    SvaraRadera
  17. Ögonen blir tårfyllda av detta makalöst fina inlägg! Våra fyrbenta, pälsbeklädda odågor.. man älskar dem så mycket att det gör ont, ont, ont!

    Skickar ännu en stor, varm, lång kram till hela familjen! <3

    SvaraRadera
  18. Åh vad sorgligt. Min hund är 7 år och börjar bli trött. Men det borde inte vara så! människor och djur som liksom alltid har funnits, borde fortsätta med det. Sorgen försvinner inte helt men den ändrar form och man kan en dag minnas med glädje i hjärtat.
    Malin

    SvaraRadera
  19. Så vacker...För alltid i ditt hjärta <3
    Våra härliga älskade djur, de har en evig plats i djupet av våra hjärtan. Fem år sen jag tog bort min första hund. Känslan finns kvar och ibland så "bränner" det till i maggropen...
    Irene

    SvaraRadera
  20. huff, nå fikk du meg til å gråte.

    *klem fra norge


    (jeg vet veldig godt hvordan det føles)

    SvaraRadera

Annonser: